OI!
Tänkte bara klämma in ett snabbt litet inlägg innan jag och D åker till pappa. Han fyllde år igår så nu ska gubben
firas! 74 långa år blir han, min far.
Sen ska vi vidare till mamma. Hon bjuder på mat och min bror och lilla Caroline är där. Skoj skoj.
Och seeeeeeen ska jag till den här buskråkan!
see ya'll!
firas! 74 långa år blir han, min far.
Sen ska vi vidare till mamma. Hon bjuder på mat och min bror och lilla Caroline är där. Skoj skoj.
Och seeeeeeen ska jag till den här buskråkan!
see ya'll!
wazzap
Jag gjorde inget Rwandaarbete. I suck. Men tacosen smakade bra ändå. Nu har jag ett getöga på Kobra och det andra getögat vindar av trötthet.
I morgon händer det grejer! Jag och Danielet styr kosan mot Hedemora (av alla ställen) för att äta på Lappens. Eller ja, som det ser ut nu i alla fall. I morgon kanske vi har ändrat oss och hittar på något annat istället. En mysig liten utflykt. Spännande!
Ikväll har vi tittat på The Black Death. Boromir var med och så utspelade den sig på medeltiden när pesten kom så jag blev lite lockad. Den var helt okej.
Annars har jag bara lyssnat på musik och pillat i paint.
Om man skulle ta och pilla ner sig i sängen istället kanske?
Peace out girl scouts!
I morgon händer det grejer! Jag och Danielet styr kosan mot Hedemora (av alla ställen) för att äta på Lappens. Eller ja, som det ser ut nu i alla fall. I morgon kanske vi har ändrat oss och hittar på något annat istället. En mysig liten utflykt. Spännande!
Ikväll har vi tittat på The Black Death. Boromir var med och så utspelade den sig på medeltiden när pesten kom så jag blev lite lockad. Den var helt okej.
Annars har jag bara lyssnat på musik och pillat i paint.
Om man skulle ta och pilla ner sig i sängen istället kanske?
Peace out girl scouts!
Hej världen
Det är fredag. Daniel har precis åkt till jobbet. Det börjar ljusna bakom hustaken och jag har precis plockat bajs brån golvet för att Nova inte kan hålla rumpan innanför lådan. Vilken bra start på dagen! Det är skönt att kunna vara till nytta även så här tidigt på morgonen.
Ikväll blir det tacos. Men först hade jag verkligen tänkt göra ett seriöst försök att bli klar med arbetet om Rwanda. Tacosen kommer smaka godare om jag vet att jag gjort mig förtjänt av den. Man måste ju slita för att få njuta (?).
Jaha det var väl allt jag kunde bidra med än så länge. Återkommer med mera spännande updates!
Ho ho hockeyfrilla!
Förresten så blir jag jätteglad av era fina kommentarer. Tack för dom!
Ikväll blir det tacos. Men först hade jag verkligen tänkt göra ett seriöst försök att bli klar med arbetet om Rwanda. Tacosen kommer smaka godare om jag vet att jag gjort mig förtjänt av den. Man måste ju slita för att få njuta (?).
Jaha det var väl allt jag kunde bidra med än så länge. Återkommer med mera spännande updates!
Ho ho hockeyfrilla!
Förresten så blir jag jätteglad av era fina kommentarer. Tack för dom!
Klant
Ååå jag är ett sånt klappträ just nu.. När jag som bäst sitter och rensar kattlådan så slår det mig helt plötsligt, som en blixt från klar himmel, att religionen börjar precis nu. Halv 2, onsdag. Ååååååh mer ångest. Förlåt mig Gunilla! Jag måste skriva till henne och be om en handledartid.. Klant.. Men mitt huvud är helt ut och in. Jag förbereder för Fannys ankomst och tänker inte på annat än städa och laga mat.
Jaja det finns inget jag kan göra nu utom att andas och acceptera situationen.
Jag behöver lyssna på Antony and the Johnsons..
Jaja det finns inget jag kan göra nu utom att andas och acceptera situationen.
Jag behöver lyssna på Antony and the Johnsons..
Detta har hänt
Tänkte jag skulle ta paus som dönicke och berätta lite vad jag har haft för mig de senaste dagarna.
I fredags var jag i mammas lägenhet halva dagen för att slippa renoveringen. Åkte hem vid lunch och möts av den största slangen ever som ringlar sig in i vår lägenhet. Jag blev ledsen i ögat för att jag trodde att jag inte skulle kunna komma in och äta min pasta i vinsås men det visade sig att dom precis var klara med att suga ut vårt badrum - tajming - tänkte jag och gick in. Chillade en sekund och väntade på att Daniel skulle komma hem sen for vi, tillsammans med Heidi, iväg för att inhandla det sista till H-festen.
Fram mot kvällen drog jag och D ut och åt, dock inte på Broken Dreams. Det måste ju finnas nån slags gräns för hur mycket man får spendera så vi tänkte att vi sparar det till december istället.
Lite senare när det var mörkt och mysigt ute så åkte vi till kyrkogården i Stora Tuna och hälsade på mina syskon och Daniels morföräldrar. Vi har gjort så ända sedan vi lärde känna varandra och det är en fin tradition. Vi tänder ljus och tittar på alla lågor som brinner på gravarna, och på kyrkan som verkligen är sjukt stor! Men vacker som tusan.
Helt plötsligt var det lördag vilket betydde supertidig morgon för mig då jag hade förpliktelser, men det var skönt att komma upp i tid och få tänka på något annat än allt jag har i skallen. Sen var det full rulle ända tills jag stupade i säng den kvällen. Ari gjorde ett suprise visit vilket var trevligt eftersom vi inte träffats sen innan han stack till Irland.
Sen kom älsklingsFanny förbi. Vi tig igen lite kramtid och klappade kattungarna. Mittopp i alltihopp kom det en kille och lämnade en toalett till oss. En liten bärbar en. Usch tänkte jag men det är bättre än att behöva kravla sig ända till tvättstugan dagen efter kvällen före.
Sen blev det partyparty.
Hela söndagen spenderades i soffan framför "Vem vet mest". Det var hur mysigt som helst och man fick känna sig lite smart i bakisdiset.
Ja det var nog det hela. Nu räknar jag ner till julen. Men fram tills dess så kan ni få njuta av vårt badrum so far..
Asbesten "fläktas" ur väggarna
Hej och hå
..och så här ser det ut nu. Bara 4 veckor kvar!
Vår lånetoalett!
I morgon är det onsdag och Fanny kommer hit. Jag ska laga mat till oss. Annars ska jag väl längta efter Daniel eftersom han jobbar ända borta i Hedemora nu och kommer hem alltför sent om dagarna. Nu måste jag gå och krypa ner bredvid honom och värma mig lite.
pUss å godnatt
I fredags var jag i mammas lägenhet halva dagen för att slippa renoveringen. Åkte hem vid lunch och möts av den största slangen ever som ringlar sig in i vår lägenhet. Jag blev ledsen i ögat för att jag trodde att jag inte skulle kunna komma in och äta min pasta i vinsås men det visade sig att dom precis var klara med att suga ut vårt badrum - tajming - tänkte jag och gick in. Chillade en sekund och väntade på att Daniel skulle komma hem sen for vi, tillsammans med Heidi, iväg för att inhandla det sista till H-festen.
Fram mot kvällen drog jag och D ut och åt, dock inte på Broken Dreams. Det måste ju finnas nån slags gräns för hur mycket man får spendera så vi tänkte att vi sparar det till december istället.
Lite senare när det var mörkt och mysigt ute så åkte vi till kyrkogården i Stora Tuna och hälsade på mina syskon och Daniels morföräldrar. Vi har gjort så ända sedan vi lärde känna varandra och det är en fin tradition. Vi tänder ljus och tittar på alla lågor som brinner på gravarna, och på kyrkan som verkligen är sjukt stor! Men vacker som tusan.
Helt plötsligt var det lördag vilket betydde supertidig morgon för mig då jag hade förpliktelser, men det var skönt att komma upp i tid och få tänka på något annat än allt jag har i skallen. Sen var det full rulle ända tills jag stupade i säng den kvällen. Ari gjorde ett suprise visit vilket var trevligt eftersom vi inte träffats sen innan han stack till Irland.
Sen kom älsklingsFanny förbi. Vi tig igen lite kramtid och klappade kattungarna. Mittopp i alltihopp kom det en kille och lämnade en toalett till oss. En liten bärbar en. Usch tänkte jag men det är bättre än att behöva kravla sig ända till tvättstugan dagen efter kvällen före.
Sen blev det partyparty.
Hela söndagen spenderades i soffan framför "Vem vet mest". Det var hur mysigt som helst och man fick känna sig lite smart i bakisdiset.
Ja det var nog det hela. Nu räknar jag ner till julen. Men fram tills dess så kan ni få njuta av vårt badrum so far..
Asbesten "fläktas" ur väggarna
Hej och hå
..och så här ser det ut nu. Bara 4 veckor kvar!
Vår lånetoalett!
I morgon är det onsdag och Fanny kommer hit. Jag ska laga mat till oss. Annars ska jag väl längta efter Daniel eftersom han jobbar ända borta i Hedemora nu och kommer hem alltför sent om dagarna. Nu måste jag gå och krypa ner bredvid honom och värma mig lite.
pUss å godnatt
Va ni härjar
Så säger jag till våra badrumsgubbar. Dom har ränt in och ut ur våran lägenhet hela dagen och skruvat av å på vattnet, bilat ihjäl golvet, skruvat rör och svurit. Jag längtar tills det är klart, det kommer bli så fint!
Annars då? Jorå. Har inte gjort nånting av det som jag skulle göra idag, skolmässigt.
Jag kan inte diska för det finns inget varmvatten och inte städa sovrummet för det har dom blockerat. Oj stackars Ryoko, hon har varit där inne hela dagen. Måste gå och släppa ut henne snart så hon får kissa å äta.
I morse när Daniel åkt till jobbet låg jag kvar i sängen och funderade en stund (till ljudet av borrningen) och kom fram till inte så mycket, nu när jag tänker efter. Eller? Jag tror att det bästa just nu skulle vara om jag kunde skaffa mig ett jobb. Sinnessvag eller inte - vad det än må vara - så är pressen för stor. Jag vill inte ha hjärtklappning och ont i magen. Men man kanske måste ha det, nu när man är vuxen? Man kanske inte får välja?
När jag tänker på allt jag skulle ha gjort och allt som jag måste göra så slutar jag andas. Tryck på bröstet och strålningar överallt, ångest och misslyckande! Men det känns liksom nästan dumt att sitta å säga så. Att erkänna att man inte orkar med. Jag som är benhård och går på som en ångvält och säger att livet ÄR hårt, det är ingen jävla dans på rosor. Vill man ha något så måste man jobba för det. Vad hade du väntat dig? Och så är det ju också. Men till vilket pris som helst?
Jag säger så till mig själv flera gånger om dagen. Kom igen nu, det är ju bara att göra det. En sak i taget så är det klart sen. Å så svarar den andra sidan: Ja men jag hinner inte, jag kan inte, jag orkar inte. Jag måste få vila lite nu.
Va svag du är.
(Men man får inte visa sig svag idag. Det är de svaga som ryker först. Naturligt urval).
Jag som sa att jag aldrig skulle bli en sån som skyllde på att jag inte orkade. Men det var innan jag visste hur tufft det var, och hur mycket det blev. Jag kan inte låta bli att tänka på alla dom som pluggar "på riktigt". Att ni inte krackelerar? Men man ska inte jämföra sig så jäla mycket.
Gu va jag känner att jag klankar ner mycket på mig själv. Jag tycker att jag är bra på saker också. Jag måste göra en boost-lista. Linnéa, du är bra på:
- att sjunga
- att rita och måla (ibland)
- att vara kär
- att göra mat
- att vara knäpp
- att ha fantasi
- att bära många saker samtidigt
- att klappa kattungar och sen gnugga mig i ögonen tills jag blir blind
Tyvärr så är ju detta inte en speciellt bra MERITlista för dagens situation. Men skitsamma.
Tänk om..tänk om jag fick börja på Dramaten som sminkör eller om jag fick sy skådesspelarnas kostymer. Vad glad jag skulle bli då. Eller om jag kunde göra en Edith Piaf, fast lite mindre tragiskt. Eller om jag finge vakna upp som tjugoåring 1960? Nähe, inte det.
Ja men nej då är det väl bara att ta tag i sitt liv då! Jag börjar med mina sänglådor, så får vi se var vi hamnar.
Laterz!
Annars då? Jorå. Har inte gjort nånting av det som jag skulle göra idag, skolmässigt.
Jag kan inte diska för det finns inget varmvatten och inte städa sovrummet för det har dom blockerat. Oj stackars Ryoko, hon har varit där inne hela dagen. Måste gå och släppa ut henne snart så hon får kissa å äta.
I morse när Daniel åkt till jobbet låg jag kvar i sängen och funderade en stund (till ljudet av borrningen) och kom fram till inte så mycket, nu när jag tänker efter. Eller? Jag tror att det bästa just nu skulle vara om jag kunde skaffa mig ett jobb. Sinnessvag eller inte - vad det än må vara - så är pressen för stor. Jag vill inte ha hjärtklappning och ont i magen. Men man kanske måste ha det, nu när man är vuxen? Man kanske inte får välja?
När jag tänker på allt jag skulle ha gjort och allt som jag måste göra så slutar jag andas. Tryck på bröstet och strålningar överallt, ångest och misslyckande! Men det känns liksom nästan dumt att sitta å säga så. Att erkänna att man inte orkar med. Jag som är benhård och går på som en ångvält och säger att livet ÄR hårt, det är ingen jävla dans på rosor. Vill man ha något så måste man jobba för det. Vad hade du väntat dig? Och så är det ju också. Men till vilket pris som helst?
Jag säger så till mig själv flera gånger om dagen. Kom igen nu, det är ju bara att göra det. En sak i taget så är det klart sen. Å så svarar den andra sidan: Ja men jag hinner inte, jag kan inte, jag orkar inte. Jag måste få vila lite nu.
Va svag du är.
(Men man får inte visa sig svag idag. Det är de svaga som ryker först. Naturligt urval).
Jag som sa att jag aldrig skulle bli en sån som skyllde på att jag inte orkade. Men det var innan jag visste hur tufft det var, och hur mycket det blev. Jag kan inte låta bli att tänka på alla dom som pluggar "på riktigt". Att ni inte krackelerar? Men man ska inte jämföra sig så jäla mycket.
Gu va jag känner att jag klankar ner mycket på mig själv. Jag tycker att jag är bra på saker också. Jag måste göra en boost-lista. Linnéa, du är bra på:
- att sjunga
- att rita och måla (ibland)
- att vara kär
- att göra mat
- att vara knäpp
- att ha fantasi
- att bära många saker samtidigt
- att klappa kattungar och sen gnugga mig i ögonen tills jag blir blind
Tyvärr så är ju detta inte en speciellt bra MERITlista för dagens situation. Men skitsamma.
Tänk om..tänk om jag fick börja på Dramaten som sminkör eller om jag fick sy skådesspelarnas kostymer. Vad glad jag skulle bli då. Eller om jag kunde göra en Edith Piaf, fast lite mindre tragiskt. Eller om jag finge vakna upp som tjugoåring 1960? Nähe, inte det.
Ja men nej då är det väl bara att ta tag i sitt liv då! Jag börjar med mina sänglådor, så får vi se var vi hamnar.
Laterz!
Fall head first
Jag vet inte vad jag ska skriva.. Känns som om jag har så mycket som vill ut men jag orkar verkligen inte ta itu med det just nu. Men samtidigt känns det som om jag inte kan skriva nåt vettigt innan det är ute.
Men jag kör på ändå.
Idag har varit en skitdag.
Jag måste bara säga en sak innan jag fortsätter: Jag tror att jag använder min blogg som en slags klagomur för tillfället. Hit kan jag komma och klaga av mig och vara bitter och sur. Det som är tråkigt med det är ju att jag porträtteras som en jävligt negativ och tråkig människa. Fast bara för dom som inte känner mig kanske, de andra, som vet hur jag är på verkligheten, vet att jag kan vara en glad skit också. Men jag vet inte, det känns bara som om jag har en jävla tornado inom mig fast som går i slow-motion. En tornado i slow-motion. Allt är kaos och geggigt. Gu va jag svamlar. Men det är skönt att sitta här och svamla och bara skriva på. Jag har tänkt lite på det där. Eh förresten, jag kanske skulle komma till poängen innan jag fortsätter, som sagt. Jo att, ni som inte orkar lyssna på mitt gnäll, jag förstår er och välkomnar er tillbaka en annan dag när jag är muntrare. Och "mentalt piggare".
Hursomhelst. Det jag har tänkt på lite då och då ett tag nu är att jag vet, nej jag har hört - antingen från film, bok eller verklighet - att man kan göra en cool grej genom att bara sitta och skriva. Om man bara låter orden flöda så ska det tydligen kunna komma lite vad som helst på papperet. Eller skärmen. Något undermedvetet, psykologiskt, dolt inre som vi har tryckt undan. Det vore spännande att se om det skulle funka. Fast jag tror absolut inte att det skulle göra det för mig. Jag är alldeles för medveten om vad jag skriver, även om det absolut inte märks. Men det vore coolt och lite läskigt. Tanken är alltså att man ska sitta med ett papper och en penna och inte tänka på något speciellt och bara börja skriva. I början vet man vad som händer men efter ett tag så liksom zoomar man ut och hjärnan fortsätter på auto och det är då det inre kan komma ut. Så som jag har förstått det iallafall. Fast jag vet ju inte ens om det här är riktig vetenskap eller bara sci-fi hittepå eftersom jag inte vet varifrån jag fått det.
En annan sak som jag kom på nu och som jag faktiskt ska göra nån gång är att inte korrigera alla mina fel som blir när jag skriver. Alltså ni ska se hur jag fumlar. Olika bokstäver i helt fel ordning och reda.. Hamnar hur som helst så jag blir alldeles knäpp. Men det vore vekligen kul att skriva ett helt inlägg utan att "sudda". Jag tvivlar inte på att ni skulle ha svårt att lista ut vad som stod. He he. Nöje.
Inte för att det hade något att göra med nåt, men ändå.
Just ja, idag har varit en skitdag.
Jag skulle verkligen lika gärna kunnat legat kvar i sängen och fortsatt sova och jag har INTE många sådana dagar, men idag var en sån dag. Jag har inte gjort någon nytta. Eller jo, okej. Jag stekte korv till Daniel och så handlade jag toapapper. Det var nyttigt och nödvändigt och Daniel och jag myste och det var fint med film. Men innan, tidigare idag, helt onödig var jag.
Jag är verkligen nere i en svacka och jag ska inte förtydliga mig för mycket för då kommer jag in på alla saker jag inte orkar ta itu med nu. Jag är lite så ibland: Jobbigt? Då vänder vi oss om och tar det senare. Och det är inte en egenskap jag uppskattar eller ens accepterar hos mig själv, men den finns där så jag måste ta itu med den. Men inte nu, senare.
Okej, på min hjärna just nu:
- Idag har jag ätit nästan en hel chokladtomte
- Jag ogillar skarpt reklamen på Spotify, jag blir så skrämd när den hoppar igång
- Jag längtar efter snö och Jul
- Tjockis!
- Jag är väldigt trött
- Jag tycker inte om att vår toalett inte är fastankrad i golvet. Känns lite instabilt att sitta där och vingla.
- Jag önskar att jag hade en superbra bok att läsa som jag inte redan läst
- Jag måste gå och lägga mig..
Godnatt loverz
Men jag kör på ändå.
Idag har varit en skitdag.
Jag måste bara säga en sak innan jag fortsätter: Jag tror att jag använder min blogg som en slags klagomur för tillfället. Hit kan jag komma och klaga av mig och vara bitter och sur. Det som är tråkigt med det är ju att jag porträtteras som en jävligt negativ och tråkig människa. Fast bara för dom som inte känner mig kanske, de andra, som vet hur jag är på verkligheten, vet att jag kan vara en glad skit också. Men jag vet inte, det känns bara som om jag har en jävla tornado inom mig fast som går i slow-motion. En tornado i slow-motion. Allt är kaos och geggigt. Gu va jag svamlar. Men det är skönt att sitta här och svamla och bara skriva på. Jag har tänkt lite på det där. Eh förresten, jag kanske skulle komma till poängen innan jag fortsätter, som sagt. Jo att, ni som inte orkar lyssna på mitt gnäll, jag förstår er och välkomnar er tillbaka en annan dag när jag är muntrare. Och "mentalt piggare".
Hursomhelst. Det jag har tänkt på lite då och då ett tag nu är att jag vet, nej jag har hört - antingen från film, bok eller verklighet - att man kan göra en cool grej genom att bara sitta och skriva. Om man bara låter orden flöda så ska det tydligen kunna komma lite vad som helst på papperet. Eller skärmen. Något undermedvetet, psykologiskt, dolt inre som vi har tryckt undan. Det vore spännande att se om det skulle funka. Fast jag tror absolut inte att det skulle göra det för mig. Jag är alldeles för medveten om vad jag skriver, även om det absolut inte märks. Men det vore coolt och lite läskigt. Tanken är alltså att man ska sitta med ett papper och en penna och inte tänka på något speciellt och bara börja skriva. I början vet man vad som händer men efter ett tag så liksom zoomar man ut och hjärnan fortsätter på auto och det är då det inre kan komma ut. Så som jag har förstått det iallafall. Fast jag vet ju inte ens om det här är riktig vetenskap eller bara sci-fi hittepå eftersom jag inte vet varifrån jag fått det.
En annan sak som jag kom på nu och som jag faktiskt ska göra nån gång är att inte korrigera alla mina fel som blir när jag skriver. Alltså ni ska se hur jag fumlar. Olika bokstäver i helt fel ordning och reda.. Hamnar hur som helst så jag blir alldeles knäpp. Men det vore vekligen kul att skriva ett helt inlägg utan att "sudda". Jag tvivlar inte på att ni skulle ha svårt att lista ut vad som stod. He he. Nöje.
Inte för att det hade något att göra med nåt, men ändå.
Just ja, idag har varit en skitdag.
Jag skulle verkligen lika gärna kunnat legat kvar i sängen och fortsatt sova och jag har INTE många sådana dagar, men idag var en sån dag. Jag har inte gjort någon nytta. Eller jo, okej. Jag stekte korv till Daniel och så handlade jag toapapper. Det var nyttigt och nödvändigt och Daniel och jag myste och det var fint med film. Men innan, tidigare idag, helt onödig var jag.
Jag är verkligen nere i en svacka och jag ska inte förtydliga mig för mycket för då kommer jag in på alla saker jag inte orkar ta itu med nu. Jag är lite så ibland: Jobbigt? Då vänder vi oss om och tar det senare. Och det är inte en egenskap jag uppskattar eller ens accepterar hos mig själv, men den finns där så jag måste ta itu med den. Men inte nu, senare.
Okej, på min hjärna just nu:
- Idag har jag ätit nästan en hel chokladtomte
- Jag ogillar skarpt reklamen på Spotify, jag blir så skrämd när den hoppar igång
- Jag längtar efter snö och Jul
- Tjockis!
- Jag är väldigt trött
- Jag tycker inte om att vår toalett inte är fastankrad i golvet. Känns lite instabilt att sitta där och vingla.
- Jag önskar att jag hade en superbra bok att läsa som jag inte redan läst
- Jag måste gå och lägga mig..
Godnatt loverz
...
Ont i huvve
Egentligen har inte jag tid med det här. Kom precis hem till mamma efter att ha ägnat 3 timmar åt att skriva prov. Det har aldrig någonsin hänt tidigare in ma laf.
Hur som helst. Anledningen till att jag skriver nu, fast att jag verkligen inte har tid med det, är för att mamma precis ringde. Min älskade lilla mamma. Hon var så trött.. Hon befinner sig just nu i sthlm på nån jobbkonferens. Min mamma kan inte sova om nätterna pga en psykopat som härjar i vår familj.
Jag hatar den här psykopaten och jag hoppas att nån låser in henne och kastar nyckeln i sjön. Hör du det din psykopat? När du kommer hem igen kommer du att få sona för dina brott. Ända sen du kom in i bilden har du försört. Du gav oss något fint men efter det kunde du lika gärna ha försvunnit.
Oj, nu lät jag som en psykopat.
Räknas det här som hot? Åker jag i finkan nu?
För er som inte fattar vad jag pratar om så kommer ni inte fatta vad jag pratar om.
Jag ville bara spy lite galla över en komplett idiot.
Hallelalelulija
Om 4 timmar har jag prov på islam. Innan dess måste jag packa ihop mig och ta mig till mamma, plugga det sista och sen är det bara att tuta. Efter provet tänker jag inte göra nåååååånting på två timmar. Och inte på hela kommande helgen heller vad läxor anbelangar. Jag ska försöka undvika att tänka på allt jag har att göra och istället njuta av Broken Dreams med Daniel på fredag, Halloweenfest hos Cookie på lördag och bakis på söndag (utan toa yay). The fun begins med relaxing ikväll, jag & D. Jag ska bubbla bort mina bekymmer i jacuzzin. Jag låter som en Hollywoodfru (I wish). "Jacuzzin". Ooouu.
JAJA.
Nu måste jag verkligen packa allt så jag kan åka hem till mamma å kissa, så slipper jag gå ner i tvättstugan å göra det.. INTE så hollywoodfruigt.
Härå!
Picture is unrelated
JAJA.
Nu måste jag verkligen packa allt så jag kan åka hem till mamma å kissa, så slipper jag gå ner i tvättstugan å göra det.. INTE så hollywoodfruigt.
Härå!
Picture is unrelated
sPoTiFy
FTW!
Alltså hur seeg får man vara egentligen?? Ikväll fick jag spotify (tack Sandra å Anders för inviten) och det var banne mig på tin! Fy fan va smart det är. Jag som hela tiden sitter å svär över att jag vill ha ny musik men vet inte vad jag ska söka på. Tack vara spotify (nej jag är inte sponsrad) så kan jag ju bara klicka runt och hitta en massa bra musik hos mina vänner. Thanx! Så jäla bra..
Och va kul det är att se vad alla lyssnar på!
Det dumma med att upptäcka spotify ikväll var att läxorna blev lidande.. -.-
Har matte- och religionsprov inom kort och borde verkligen läsa mer men det här var ju så kul! Göra massa spellistor, inte läxor.
Nåja.
Dagen i övrigt har varit bra. Sen skit. Sen bra.
Stack iväg till mama dels för att bleka och färga håret då vi inte har nån dusch (nähä?) men också för att undslippa borrningen. Hos mamma blev dagen värre.. När jag var duschad och efterlängtat ren pratade jag med Daniel. Han meddelade att det inte hade varit några hanverkare i badrummet idag för att fixa upp skiten dom ställt till med. Jag blev en furie. Men på onsdag, alltså i morgon, ska dom äntligen börja, pau rijktigt.
Sen så kom vi båda fram till att vi är fattigare än kyrkråttor den här månaden. Det var inte heller något lyckopiller. Vi får ihop det men det är fan på gränsen och det är jobbigt och frustrerande att behöva vända på varenda krona. Jag får nästan dåligt samvete över att jag har handlat upp mina födelsedagspengar, men jag ville inte lägga dom på räkningar. Och nu är dom ju ändå borta så det är ju dumt att sitta här å hänga läpp.
Men vi klarar oss alltid. Eller hur?
Sen blev dagen bättre när Daniel kom och hämtade mig efter jobbet. Vi åkte och handlade och jag fick mat i magen.
Jag tycker inte om när allt bara är huller om buller, vilket det är nu. Inga pengar, ingen tid, massa skola som antagligen går åt helvete, min kropp, BADRUMMET. !! Med mera med mera.. Jaja nu ska jag SLUTA TJATA! Jävla negativ hela tiden.
Hej positiv!
Det är en löjligt vacker höst, helt perfekt är den med fina färger och lagom kallt. Vi har en skön säng och vi har varandra ffs. Jag och min Daniel. Han är fin han. Tar hand om mig och tröstar mig när jag är ledsen. Han vet vad jag behöver. Annars så har vi ju söta kattungar som växer så det knakar. När man håller i en kattunge finns inga problem i hela världen. Två av dom har öppnat ögonen lite. Det ser helt sjukt ut.
Oj nu smäller dom fyrverkerier precis utanför! Det låter som kriget! Blixtrar och har sig. Nu tog det slut. Det var spännande.
Men Linnäa, varför sitter du här och svamlar? Det är precis sånt här du får ångest av, att du sitter och fördriver tid på helt konstiga saker.
Godnatt.
Alltså hur seeg får man vara egentligen?? Ikväll fick jag spotify (tack Sandra å Anders för inviten) och det var banne mig på tin! Fy fan va smart det är. Jag som hela tiden sitter å svär över att jag vill ha ny musik men vet inte vad jag ska söka på. Tack vara spotify (nej jag är inte sponsrad) så kan jag ju bara klicka runt och hitta en massa bra musik hos mina vänner. Thanx! Så jäla bra..
Och va kul det är att se vad alla lyssnar på!
Det dumma med att upptäcka spotify ikväll var att läxorna blev lidande.. -.-
Har matte- och religionsprov inom kort och borde verkligen läsa mer men det här var ju så kul! Göra massa spellistor, inte läxor.
Nåja.
Dagen i övrigt har varit bra. Sen skit. Sen bra.
Stack iväg till mama dels för att bleka och färga håret då vi inte har nån dusch (nähä?) men också för att undslippa borrningen. Hos mamma blev dagen värre.. När jag var duschad och efterlängtat ren pratade jag med Daniel. Han meddelade att det inte hade varit några hanverkare i badrummet idag för att fixa upp skiten dom ställt till med. Jag blev en furie. Men på onsdag, alltså i morgon, ska dom äntligen börja, pau rijktigt.
Sen så kom vi båda fram till att vi är fattigare än kyrkråttor den här månaden. Det var inte heller något lyckopiller. Vi får ihop det men det är fan på gränsen och det är jobbigt och frustrerande att behöva vända på varenda krona. Jag får nästan dåligt samvete över att jag har handlat upp mina födelsedagspengar, men jag ville inte lägga dom på räkningar. Och nu är dom ju ändå borta så det är ju dumt att sitta här å hänga läpp.
Men vi klarar oss alltid. Eller hur?
Sen blev dagen bättre när Daniel kom och hämtade mig efter jobbet. Vi åkte och handlade och jag fick mat i magen.
Jag tycker inte om när allt bara är huller om buller, vilket det är nu. Inga pengar, ingen tid, massa skola som antagligen går åt helvete, min kropp, BADRUMMET. !! Med mera med mera.. Jaja nu ska jag SLUTA TJATA! Jävla negativ hela tiden.
Hej positiv!
Det är en löjligt vacker höst, helt perfekt är den med fina färger och lagom kallt. Vi har en skön säng och vi har varandra ffs. Jag och min Daniel. Han är fin han. Tar hand om mig och tröstar mig när jag är ledsen. Han vet vad jag behöver. Annars så har vi ju söta kattungar som växer så det knakar. När man håller i en kattunge finns inga problem i hela världen. Två av dom har öppnat ögonen lite. Det ser helt sjukt ut.
Oj nu smäller dom fyrverkerier precis utanför! Det låter som kriget! Blixtrar och har sig. Nu tog det slut. Det var spännande.
Men Linnäa, varför sitter du här och svamlar? Det är precis sånt här du får ångest av, att du sitter och fördriver tid på helt konstiga saker.
Godnatt.
Asbest!
Det har vi i vår badrumsvägg. Det är inte så skrämmande som det låter, de flesta husen från 50-talet har asbest i väggarna. Däremot är det inte så himla bra att andas in dammet av asbest. Då kan man få s.k dammlunga vilket betyder att små små sylvassa fibrer sliter upp lungorna inifrån och det gör ont. Men som sagt, låter man bli att pulverisera asbesten så går det bra.
Problemet är bara det att vi nu står på tröskeln till vår efterlängtade badrumsrenovering (som jag har tjatat om i 100 år) och pga asbesten i väggarna kommer vi inte att kunna använda vårt badrum alls. Inte ens när hantverkarna inte är här, som planen var från början. Dom skulle komma hit, plocka bort toa, greja och sen sätta tillbaka allt så man iallafall kunde kissa men nej nej. Nu är det farligt avfall i väggarna, damm som kan döda oss, så nu måste dom plasta in hela skiten.
Så nu frågar jag mig, och Tunabyggen: Var ska vi bajsa?
Inte nog med att det låter fa-an när dom borrar bort allt kakel och gör badkaret till atomer för att dom ska kunna få ut det ur lägenheten överhuvudtaget, vi kan inte ens gå upp och morgonkissa utan att trilla ner i ett hål som tidigare var vår toalett. Att vi inte skulle kunna duscha hemma det var vi förberedda på. Vi skulle få en nyckel till en annan lägenhet som vi kan använda under tiden. Men tydligen så är det väldigt svårt att hitta en ledig dusch inte alltför långt ifrån Vallgatan. Man vill ju inte behöva springa naken genom hela Bullebyn.. Haha närå, klart man skulle ha handduk. Så vi har ingen ledig lånelägenhet än.
Anywho så känns hela det här projektet lite väl överväldigande at the moment.
Jag börjar nästan kanske lite ångra att vi ens sa nåt om renovering. Fast det gör jag ju inte egentligen. När allt är över och man har klarat pärsen, då kommer man vara lycklig över att man äntligen slipper lägga sig i ett badkar kantat av möggel. Men vägen dit är lång.. och nödig, apparently.
Jag vet inte ens om det här är ett intressant ämne för er att läsa om? Äckligt möjligtvis. Men det är roligt att berätta om hela processen och alla vedermödor som den innebär.
Usch. Måste jämna ut snusket med en söt bild
Kattmorfars tunga
PUSS
Problemet är bara det att vi nu står på tröskeln till vår efterlängtade badrumsrenovering (som jag har tjatat om i 100 år) och pga asbesten i väggarna kommer vi inte att kunna använda vårt badrum alls. Inte ens när hantverkarna inte är här, som planen var från början. Dom skulle komma hit, plocka bort toa, greja och sen sätta tillbaka allt så man iallafall kunde kissa men nej nej. Nu är det farligt avfall i väggarna, damm som kan döda oss, så nu måste dom plasta in hela skiten.
Så nu frågar jag mig, och Tunabyggen: Var ska vi bajsa?
Inte nog med att det låter fa-an när dom borrar bort allt kakel och gör badkaret till atomer för att dom ska kunna få ut det ur lägenheten överhuvudtaget, vi kan inte ens gå upp och morgonkissa utan att trilla ner i ett hål som tidigare var vår toalett. Att vi inte skulle kunna duscha hemma det var vi förberedda på. Vi skulle få en nyckel till en annan lägenhet som vi kan använda under tiden. Men tydligen så är det väldigt svårt att hitta en ledig dusch inte alltför långt ifrån Vallgatan. Man vill ju inte behöva springa naken genom hela Bullebyn.. Haha närå, klart man skulle ha handduk. Så vi har ingen ledig lånelägenhet än.
Anywho så känns hela det här projektet lite väl överväldigande at the moment.
Jag börjar nästan kanske lite ångra att vi ens sa nåt om renovering. Fast det gör jag ju inte egentligen. När allt är över och man har klarat pärsen, då kommer man vara lycklig över att man äntligen slipper lägga sig i ett badkar kantat av möggel. Men vägen dit är lång.. och nödig, apparently.
Jag vet inte ens om det här är ett intressant ämne för er att läsa om? Äckligt möjligtvis. Men det är roligt att berätta om hela processen och alla vedermödor som den innebär.
Usch. Måste jämna ut snusket med en söt bild
Kattmorfars tunga
PUSS
PWESENTS
Nej nu ska vi sluta hänga läpp och istället vara lite muntra! Skål ta mig fan.
Tänkte visa lite från min födelsedag, även om alla som läser det här och är vän med mig på facebook redan har sett dom så kan det kan ju finnas nån stackare där ute som faktiskt MISSAT min fina födelsedag.
So here we go, en sammanfattning i bilder:
Böfday-grrl
Tåta
Danil
Mamma?
Linnäa å Sändra
Andurs
Pappan
Svart å Vit
Materiellt sett resulterade min födelsedag i detta:
En vamp-tisse
En mustach-tisse
En benrangel-tisse
En snöflinga
Roliga ytligheter
Fick en superfin blomma med kort av Jana. Jag ska verkligen göra mitt yttersta
för att låta bli att råka döda den!
SIMS 3 fick jag söta cookling! YaY
Sen gav jag mig själv en efterlängtad (och numer dammig) stereo. Tack!
En säng från mamma
och en hylla.
Roliga grejer som jag kan ha massa skoj med. Speciellt sängen. HÄ HÄ.
TWISTEN:
Det hände en hemsk sak på min födelsedag. När vi gick hemifrån på eftermiddagen för att fira hos allt folk märkte vi att en av kattungarna var svagare än de andra. Den lilla kattungen hade även tidigare, sen den föddes, blivit undanskuffad och ignorerad av Nova. Den här lilla bäbisen var den sista av kattungarna att födas, Nova födde henne i sängen och inte i garderoben med dom andra. Daniel hittade henne på golvet. Det var blod på sidan av sängen så hon hade antagligen ramlat ner. Nova struntade i henne redan från början så hon växte inte som dom andra och i Tisdags när vi skulle gå såg vi att hon var mycket mindre och svagare än sina syskon.
När vi sen kom hem sent den kvällen låg den lilla katten ensam i ett hörn i lådan, alldeles död och stel.. Det var jättejobbigt men ändå väntat. Hon skulle inte ha överlevt utan sin mamma så det var ju bra att hon bara hann bli 3 dagar, så inte lidandet drogs ut. Ibland är livet obarmhärtigt hårt mot små kattungar.
Dom andra kissarna mår jättebra och växer supersnabbt. Dom piper och krälar så man blir alldeles knäpp av söthet. Titta bara:
Dom ligger helt konstigt och sött
I Daniels hand
Ett litet blindstyre
Joråsatte.
PUSS
Tänkte visa lite från min födelsedag, även om alla som läser det här och är vän med mig på facebook redan har sett dom så kan det kan ju finnas nån stackare där ute som faktiskt MISSAT min fina födelsedag.
So here we go, en sammanfattning i bilder:
Böfday-grrl
Tåta
Danil
Mamma?
Linnäa å Sändra
Andurs
Pappan
Svart å Vit
Materiellt sett resulterade min födelsedag i detta:
En vamp-tisse
En mustach-tisse
En benrangel-tisse
En snöflinga
Roliga ytligheter
Fick en superfin blomma med kort av Jana. Jag ska verkligen göra mitt yttersta
för att låta bli att råka döda den!
SIMS 3 fick jag söta cookling! YaY
Sen gav jag mig själv en efterlängtad (och numer dammig) stereo. Tack!
En säng från mamma
och en hylla.
Roliga grejer som jag kan ha massa skoj med. Speciellt sängen. HÄ HÄ.
TWISTEN:
Det hände en hemsk sak på min födelsedag. När vi gick hemifrån på eftermiddagen för att fira hos allt folk märkte vi att en av kattungarna var svagare än de andra. Den lilla kattungen hade även tidigare, sen den föddes, blivit undanskuffad och ignorerad av Nova. Den här lilla bäbisen var den sista av kattungarna att födas, Nova födde henne i sängen och inte i garderoben med dom andra. Daniel hittade henne på golvet. Det var blod på sidan av sängen så hon hade antagligen ramlat ner. Nova struntade i henne redan från början så hon växte inte som dom andra och i Tisdags när vi skulle gå såg vi att hon var mycket mindre och svagare än sina syskon.
När vi sen kom hem sent den kvällen låg den lilla katten ensam i ett hörn i lådan, alldeles död och stel.. Det var jättejobbigt men ändå väntat. Hon skulle inte ha överlevt utan sin mamma så det var ju bra att hon bara hann bli 3 dagar, så inte lidandet drogs ut. Ibland är livet obarmhärtigt hårt mot små kattungar.
Dom andra kissarna mår jättebra och växer supersnabbt. Dom piper och krälar så man blir alldeles knäpp av söthet. Titta bara:
Dom ligger helt konstigt och sött
I Daniels hand
Ett litet blindstyre
Joråsatte.
PUSS
Antimateria
Jag har ständigt en klump i bröstet som gör att det känns som om jag inte får någon luft. Några meningar går på repeat i skallen på mig: Jag hinner inte, jag kan inte, jag orkar inte - om och om igen. Mitt dåliga samvete och mina skuldkänslor kväver mig. Jag är så trött.. Jag var verkligen inte beredd på att det skulle bli så här mycket med skolan på en gång! Och ändå är jag inte klar med det jag borde ha gjort vid det här laget. Jag ligger långt efter i all planering och det är väl det som tynger mig mest antar jag. Till i morgon ska jag vara klar med ett arbete om Rwanda och det är verkligen intressant, men jag har inte ens börjat! Jag skulle ha gjort ett matteprov idag men har inte hunnit lära mig allt jag måste kunna för att klara det. En massa engelska som pockar på.
Ju mer jag har att göra desto svårare blir det för mig att ta tag i det. Det känns helt oövervinnerligt! Om jag kunde ha ett normalt liv vid sidan av allt plugg så kanske det skulle vara lättare att ta itu med allt. Men eftersom jag ständigt får dåligt samvete när jag gör något annat än läxor så kan jag aldrig slappna av. Jag får panikstress i magen när jag städar, handlar, duschar eller pratar i telefon för länge. När jag njuter av något påminner jag mig själv om att det har jag egentligen inte förtjänat för jag har inte gjort allt jag ska göra. Hur sjukt låter inte det här?! Igår skippade jag religionen för att kunna lyssna på en föreläsning med Täppas Fogelberg och klumpen i bröstet växte sig dubbelt så stor. Men jag är verkligen glad över att jag gick, det hade jag inte velat missa!
Fan va jag klagar.. Jag funderade lite över om jag verkligen har det så jobbigt som jag tycker att jag har. Är jag berättigad att känna så här mycket stress över livet? Jag menar, folk som studerar på högskola klagar ju inte så här mycket. Dom klarar det fint och hinner ändå med sitt liv. Men sedan så handlar det ju om vad man är för person. Alla har ju olika förutsättningar för olika saker.
Eller är jag helt enkelt sinnessvag?
Men det värsta i hela den här röran är att jag sårar mina vänner. Min älskade Fanny kände sig ledsen och bortprioriterad för att jag inte hann träffa henne på min födelsedag. Det absolut sista jag vill i världen är att såra henne och jag skulle aldrig göra något med flit som fick henne att känna så. Men pga missförstånd och tidsbrist blev det pangkaka av alltihop. Hon hade all rätt att vara arg och jag bad om ursäkt. Hon, och många andra som går i skola vet att det är mycket i huvudet, så hon förstod. Min fina Fanny.
Nu ska jag kissa å gå och lägga mig.
Happy Böfday To Mee
Nu levlar jag upp. Jag blir 24 år gammal. GAMMAL. Oj oj var jag inte nyss 14? Alltså det är ju helt sjuukt att det är 10 år sen jag var fjortis!? Herregu. Fast jag skulle ju minst av allt och absolut inte vilja vara 14 år igen, nej tack! Fy fan va dryg man var då.. Och va mycket jobbigt man hade kvar! Fast mycket kul också iofs.
Så det är alltså min födelsedag den 19 oktober i år också. Jag minns när jag var liten och inte kunde sova natten innan jag fyllde år för att jag tyckte det var så spännande. Och det var det ju också, med kalas och allt. Alla lekiskompisar hälsade på och man var stjärna. I och för sig så har det väl inte ändrats så mycket sen dess? Förutom att jag inte kommer att ha några som helst roblems med att sova. Vänner hälsar på och jag har hört att det till och med finns ett paket till mig (exiting!), vi äter tårta och har det mysigt. Jag får känna mig lite extra stjärnig för en dag.
En liten födelsedag i början
Jag förstår mig inte riktigt på människor som säger att dom inte tycker om att fylla år, som säger att dom hatar att bli äldre och att det därför inte finns något att fira. Men äldre blir dom ju likväl, vare sig de gillar det eller ej, så varför inte göra något kul av det hela? Jag tycker inte det är så jävla kul att bli 24, vad är det för ålder egentligen? Men jag tycker mycket om att ha kalas.
Förra årets tårta
När jag tittade på dom här bilderna, som är från en födelsedagsmiddag med pappa, så trodde
jag att jag fyllde max 15. Men så läste jag vad pappa hade skrivit på kuvertet; "Grattis på 18 års dagen"
HAHA! Därför får ni ingen ansiktbild, jag ser ju inte klok ut.
Ser ju inte riktigt frisk ut här heller men här fyller jag i vilket fall som helst 19 små år. Uj Uj.
Min 21a födelsedag firade jag i Stockholm. I min pyjamas tydligen.
Fräshing! (Det blåa jag har i ansiktet är klistermärken från min lilla kusin)
För två år sen fyllde jag alltså 21. Sassy min jag gör.
Förra året togs inga bilder på mig vilket är lite tråkigt. Även om man ser ut som
ett as så vill man ju minnas det. Eller? Hittade iallafall en söt bild på mitt D påväg till mamma för att fira.
Jaha å så hamnade vi på 24 tillslut. Än så länge har jag ju inga födelsedagsbilder på mig men jag ser ut ungefär (ifall att det skulle vara av intresse haha..) så här för tillfället:
Minus lila linser och munsår.. (Nästan 24 år)
(Jag funderade på en grej..
När man var liten var det inte så mycket att tänka på annat än vad som hände för tillfället, eller vad som skulle komma att hända följande dag. Men nu när man är vuxen är det det, såklart. En massa saker som har hänt och händer som gör att man inte bara kan koppla bort och av och endast fokusera på sin födelsedag, en egen dag. Poängen är väl att jag helt enkelt saknar den där känslan av att vara totalt fokuserad på en händelse. Att kunna släppa allt annat och bara njuta av min födelsedag, julen eller vad det nu kan vara). Bara en liten parentes så där.
Så vad händer annars? Inte så mycket höll jag på att säga, men det stämmer ju inte riktigt dårå.
- Jag pluggar ihjäl mig och tvivlar varje dag på att jag kommer klara trycket från allt och alla men än så länge slår hjärtat.
- Vi fick fyra väldigt fina kattungar i söndags. Jag vill bara äta upp dom men får hålla mig ett par veckor till så att Nova får vänja sig vid moderskapet.
- Jag fick en ny sängram och madrass i tidig födelsedagspresent av mamma. Kanske inte värsta grejen för er men för mig, O M G säger jag bara. Det var flera år sedan jag sov på en ordentlig madrass och det är himlen att gå och lägga sig nu. Fint blev det också.
- På tal om fint så "håller dom på att renovera vårt bardum nu". Jag skriver "" för att dom gör inte ett skit. En kille kom hit för 3 veckor sedan och slet ut allt av värde och sa att det skulle ta ett par dagar, en vecka och så försvann hann. Lämnade oss med ett iskallt äckligt badrum och en provisorisk dusch. Tank yoou!
(Va vuxentråkigt det lät? "Ny säng och badrumsrenovering". Jag är verkligen 24).
Och sen är det en massa annat också men det orkar jag inte skriva om nu. Antingen för invecklat eller ointressant för att gå in på.
Är det dags att släcka ner nu kanske?
God natt alla finisar.
Så det är alltså min födelsedag den 19 oktober i år också. Jag minns när jag var liten och inte kunde sova natten innan jag fyllde år för att jag tyckte det var så spännande. Och det var det ju också, med kalas och allt. Alla lekiskompisar hälsade på och man var stjärna. I och för sig så har det väl inte ändrats så mycket sen dess? Förutom att jag inte kommer att ha några som helst roblems med att sova. Vänner hälsar på och jag har hört att det till och med finns ett paket till mig (exiting!), vi äter tårta och har det mysigt. Jag får känna mig lite extra stjärnig för en dag.
En liten födelsedag i början
Jag förstår mig inte riktigt på människor som säger att dom inte tycker om att fylla år, som säger att dom hatar att bli äldre och att det därför inte finns något att fira. Men äldre blir dom ju likväl, vare sig de gillar det eller ej, så varför inte göra något kul av det hela? Jag tycker inte det är så jävla kul att bli 24, vad är det för ålder egentligen? Men jag tycker mycket om att ha kalas.
Förra årets tårta
När jag tittade på dom här bilderna, som är från en födelsedagsmiddag med pappa, så trodde
jag att jag fyllde max 15. Men så läste jag vad pappa hade skrivit på kuvertet; "Grattis på 18 års dagen"
HAHA! Därför får ni ingen ansiktbild, jag ser ju inte klok ut.
Ser ju inte riktigt frisk ut här heller men här fyller jag i vilket fall som helst 19 små år. Uj Uj.
Min 21a födelsedag firade jag i Stockholm. I min pyjamas tydligen.
Fräshing! (Det blåa jag har i ansiktet är klistermärken från min lilla kusin)
För två år sen fyllde jag alltså 21. Sassy min jag gör.
Förra året togs inga bilder på mig vilket är lite tråkigt. Även om man ser ut som
ett as så vill man ju minnas det. Eller? Hittade iallafall en söt bild på mitt D påväg till mamma för att fira.
Jaha å så hamnade vi på 24 tillslut. Än så länge har jag ju inga födelsedagsbilder på mig men jag ser ut ungefär (ifall att det skulle vara av intresse haha..) så här för tillfället:
Minus lila linser och munsår.. (Nästan 24 år)
(Jag funderade på en grej..
När man var liten var det inte så mycket att tänka på annat än vad som hände för tillfället, eller vad som skulle komma att hända följande dag. Men nu när man är vuxen är det det, såklart. En massa saker som har hänt och händer som gör att man inte bara kan koppla bort och av och endast fokusera på sin födelsedag, en egen dag. Poängen är väl att jag helt enkelt saknar den där känslan av att vara totalt fokuserad på en händelse. Att kunna släppa allt annat och bara njuta av min födelsedag, julen eller vad det nu kan vara). Bara en liten parentes så där.
Så vad händer annars? Inte så mycket höll jag på att säga, men det stämmer ju inte riktigt dårå.
- Jag pluggar ihjäl mig och tvivlar varje dag på att jag kommer klara trycket från allt och alla men än så länge slår hjärtat.
- Vi fick fyra väldigt fina kattungar i söndags. Jag vill bara äta upp dom men får hålla mig ett par veckor till så att Nova får vänja sig vid moderskapet.
- Jag fick en ny sängram och madrass i tidig födelsedagspresent av mamma. Kanske inte värsta grejen för er men för mig, O M G säger jag bara. Det var flera år sedan jag sov på en ordentlig madrass och det är himlen att gå och lägga sig nu. Fint blev det också.
- På tal om fint så "håller dom på att renovera vårt bardum nu". Jag skriver "" för att dom gör inte ett skit. En kille kom hit för 3 veckor sedan och slet ut allt av värde och sa att det skulle ta ett par dagar, en vecka och så försvann hann. Lämnade oss med ett iskallt äckligt badrum och en provisorisk dusch. Tank yoou!
(Va vuxentråkigt det lät? "Ny säng och badrumsrenovering". Jag är verkligen 24).
Och sen är det en massa annat också men det orkar jag inte skriva om nu. Antingen för invecklat eller ointressant för att gå in på.
Är det dags att släcka ner nu kanske?
God natt alla finisar.
wajn..
Jag behöver skriva av mig. Den här dagen suger verkligen. Varför vet jag inte men jag GISSAR PÅ att det är för att jag har så inihelvete mycket astråkiga skitsaker att göra för den där skolan från helvetet.. Jag är inte ett dugg motiverad. Däremot är jag så jävla stressad att jag kan kräkas. Så himla mycket att göra och jag försöker säga till mig själv att det bara är att bita ihop, till jul är det över. Iallafall hälften. MEN det hade varit mycket lättare att bita ihop om det hade varit roliga saker man ska trycka in i skallen. Det jag pluggar nu pluggar jag enbart för att få ihop till ett slutbetyg så att jag kan göra något av mitt liv. Men jag är ju fortfarande inte säker på om jag vill göra det som jag tror att jag vill göra. Konstfack och Kungliga konsthögskolan kan jag kiss goodbye för där har jag inte en chans att komma in, jag är inte tillräckligt originell. Sen vill jag ju bli bibliotekarie. Eller? Det verkar soft och jag älskar ju böcker men va fan. Jag kan inte plugga för jag är dum i huvudet.
Och där har vi en sak till med varför den här dagen kan kyssa mig i arslet, jag känner mig verkligen så jävla korkad och jag är så sjukt TRÖTT på att känna mig dummare än alla andra. Men det är mitt eget fel att jag gör det. Nästan hela min uppväxt har jag intalat mig själv att jag är för flummig för att kunna lära mig nånting som jag inte är intresserad av. Historia, engelska, franska, svenska, litteraturhistoria och bild gick skitbra men matte, samhälle, filosofi och resterande icke-intressanta ämnen gick åt skogen. "Ja oj Linnéa, hon är så himla knäpp å konstig, hon gör lite som hon vill hon" har man ju hört sägas kärleksfullt några gånger från både lärare, föräldrar och kamrater och jag som sjuttonåring tog åt mig och tänkte: "Ja gu va kul å egensinnad jag är, jag kommer inte behöva mina betyg så jag fokuserar på allt annat istället" när jag egentligen skulle ha tänkt: "Jo visst, men jag är smart också".
Så nu sitter jag här och förbannar mitt liv. Förbannar den jävla spärren som jag har satt upp i mitt huvud som gång på gång övertygar mig om att jag är för dum för att plugga, att jag helt enkelt inte är en sån som studerar på högskola för det gör inte flummiga esteter. Eller ja, i så fall är det ju konstfack som gäller men vi har ju redan konstaterat att jag inte har tillräckligt rukade idéer för att komma in. Jag höll ju knappt på att ta mig in på Fornby ffs. FORNBY?! För att mina bilder inte var speciella enough. HALLÅ! Ja jesus kristus..
Ååå jag är så arg.. Jag vet inte vad det är med mig. Jag äter nyttigt, jag tränar och tycker om min pojkvän men ändå är det som om jag har en massa jävla krut i kroppen som bara vill explodera för minsta lilla! Just nu är jag obarmhärtigt irriterad på Kitteh som går omkring och jamar jättehögt hela tiden och jag skulle vilja, som en följd av detta, göra kattfärs av henne. Och jag hatar, that's right HATAR, min USB-sladd som hela hela tiden glappar ur och gör så att det låter PI-LING skithögt i mina öron varannan minut. Jag psykade ur och ryckte sladd å mus åt helvete. Hade jag varit normal och inte Hulken så hade allt det här inte bekommit mig så mycket som det gör nu.
Och jag har inte PMS även om det kanske låter som det, väldigt mycket.
Jag måste bara skriva upp allt jag har att göra i skolan så att jag ser det svart på vitt. Det kanske inte är så mycket som det känns som?
1: Historia B. Förklara andra världskriget ur en idealistisk synvinkel och ur en materialistisk synvinkel.
- Jag har inte börjat, dels för att jag inte riktigt förstår var, hur och när jag ska börja (korkad) men också för att jag har skjutit på det för länge och nu känns det mig övermäktigt och tråkigt.
2: Matte. Räkna 12 sidor till på onsdag.
- Helt okej om det går bra och om man tycker att det är relativt lätt. Problemet är att det sällan är det.
3: Engelska C. Skriva ett invecklat personligt brev till min lärare.
- Jag är nästan klar. Det jobbiga med den här delen är att jag gruvar mig för att gå in på min skolmail, så att jag kan skicka iväg skiten, och se alla mail från henne där hon undrar var mitt invecklade personliga brev är (again: stopid)
4: Samhällskunskapen!
- Denna kurs är på distans så det är meningen att man ska ha kontinuerlig kontakt med läraren. Han skickar uppgifter till min mail som jag sedan gör och mailar tillbaka till honom. Jag var in på min skolmail för några dagar sedan och han hade inte skickat nåt till mig. Nu vågar jag inte gå in för NU har han säkert skickat nån ointressant uppgift som jag inte har tid med. Åh!
5: Religion. Läs 100 sidor om kristendomen. Reflektera.
- Den minst krävande "läxan" jag har den här veckan.
Ja det var väl allt. Men grejen är att det här är som sagt bara den här veckan. Jag går omkring och har ångest för kommande arbeten också. Skitjobbiga saker längre fram som jag kommer tycka är otroligt påfrestande. Som typ att prata med min engelskalärare över Skype. Do'h!
Men det finns glädjeämnen i mitt liv också. SÅKLART. Jag fick min Rocky-tidning idag. Fast den får jag inte läsa förrän jag har skrivit klart mitt personliga engelskabrev och när jag har räknat fem sidor matte får jag rita en stund. Vad får jag för belöning om jag gör klart mitt historia-arbete då? Förutom en orgasmiskt skön känsla av självbelåtenhet. Jag kanske belönar mig med att räkna lite till..
Annars så är det strax höst och den älskar jag. Och Daniel, han älskar jag. Och mina vänner och min lilla lilla familj. Snart fyller jag år, snart är det Halloween och snart är det Jul. Jag måste påminna mig om att jag faktiskt har det rätt bra ändå. Fast det hindrar mig ju inte från att lacka ur och ha pissiga dagar ibland. Som idag.. Men det känns det lite bättre nu. Tills jag påminner mig själv om allt jag har att göra.. Haha. Ja kära nån..det här livet vi kallar liv. När börjar det? När man har ett slutbetyg? Jag tror att jag tror det.
Och där har vi en sak till med varför den här dagen kan kyssa mig i arslet, jag känner mig verkligen så jävla korkad och jag är så sjukt TRÖTT på att känna mig dummare än alla andra. Men det är mitt eget fel att jag gör det. Nästan hela min uppväxt har jag intalat mig själv att jag är för flummig för att kunna lära mig nånting som jag inte är intresserad av. Historia, engelska, franska, svenska, litteraturhistoria och bild gick skitbra men matte, samhälle, filosofi och resterande icke-intressanta ämnen gick åt skogen. "Ja oj Linnéa, hon är så himla knäpp å konstig, hon gör lite som hon vill hon" har man ju hört sägas kärleksfullt några gånger från både lärare, föräldrar och kamrater och jag som sjuttonåring tog åt mig och tänkte: "Ja gu va kul å egensinnad jag är, jag kommer inte behöva mina betyg så jag fokuserar på allt annat istället" när jag egentligen skulle ha tänkt: "Jo visst, men jag är smart också".
Så nu sitter jag här och förbannar mitt liv. Förbannar den jävla spärren som jag har satt upp i mitt huvud som gång på gång övertygar mig om att jag är för dum för att plugga, att jag helt enkelt inte är en sån som studerar på högskola för det gör inte flummiga esteter. Eller ja, i så fall är det ju konstfack som gäller men vi har ju redan konstaterat att jag inte har tillräckligt rukade idéer för att komma in. Jag höll ju knappt på att ta mig in på Fornby ffs. FORNBY?! För att mina bilder inte var speciella enough. HALLÅ! Ja jesus kristus..
Ååå jag är så arg.. Jag vet inte vad det är med mig. Jag äter nyttigt, jag tränar och tycker om min pojkvän men ändå är det som om jag har en massa jävla krut i kroppen som bara vill explodera för minsta lilla! Just nu är jag obarmhärtigt irriterad på Kitteh som går omkring och jamar jättehögt hela tiden och jag skulle vilja, som en följd av detta, göra kattfärs av henne. Och jag hatar, that's right HATAR, min USB-sladd som hela hela tiden glappar ur och gör så att det låter PI-LING skithögt i mina öron varannan minut. Jag psykade ur och ryckte sladd å mus åt helvete. Hade jag varit normal och inte Hulken så hade allt det här inte bekommit mig så mycket som det gör nu.
Och jag har inte PMS även om det kanske låter som det, väldigt mycket.
Jag måste bara skriva upp allt jag har att göra i skolan så att jag ser det svart på vitt. Det kanske inte är så mycket som det känns som?
1: Historia B. Förklara andra världskriget ur en idealistisk synvinkel och ur en materialistisk synvinkel.
- Jag har inte börjat, dels för att jag inte riktigt förstår var, hur och när jag ska börja (korkad) men också för att jag har skjutit på det för länge och nu känns det mig övermäktigt och tråkigt.
2: Matte. Räkna 12 sidor till på onsdag.
- Helt okej om det går bra och om man tycker att det är relativt lätt. Problemet är att det sällan är det.
3: Engelska C. Skriva ett invecklat personligt brev till min lärare.
- Jag är nästan klar. Det jobbiga med den här delen är att jag gruvar mig för att gå in på min skolmail, så att jag kan skicka iväg skiten, och se alla mail från henne där hon undrar var mitt invecklade personliga brev är (again: stopid)
4: Samhällskunskapen!
- Denna kurs är på distans så det är meningen att man ska ha kontinuerlig kontakt med läraren. Han skickar uppgifter till min mail som jag sedan gör och mailar tillbaka till honom. Jag var in på min skolmail för några dagar sedan och han hade inte skickat nåt till mig. Nu vågar jag inte gå in för NU har han säkert skickat nån ointressant uppgift som jag inte har tid med. Åh!
5: Religion. Läs 100 sidor om kristendomen. Reflektera.
- Den minst krävande "läxan" jag har den här veckan.
Ja det var väl allt. Men grejen är att det här är som sagt bara den här veckan. Jag går omkring och har ångest för kommande arbeten också. Skitjobbiga saker längre fram som jag kommer tycka är otroligt påfrestande. Som typ att prata med min engelskalärare över Skype. Do'h!
Men det finns glädjeämnen i mitt liv också. SÅKLART. Jag fick min Rocky-tidning idag. Fast den får jag inte läsa förrän jag har skrivit klart mitt personliga engelskabrev och när jag har räknat fem sidor matte får jag rita en stund. Vad får jag för belöning om jag gör klart mitt historia-arbete då? Förutom en orgasmiskt skön känsla av självbelåtenhet. Jag kanske belönar mig med att räkna lite till..
Annars så är det strax höst och den älskar jag. Och Daniel, han älskar jag. Och mina vänner och min lilla lilla familj. Snart fyller jag år, snart är det Halloween och snart är det Jul. Jag måste påminna mig om att jag faktiskt har det rätt bra ändå. Fast det hindrar mig ju inte från att lacka ur och ha pissiga dagar ibland. Som idag.. Men det känns det lite bättre nu. Tills jag påminner mig själv om allt jag har att göra.. Haha. Ja kära nån..det här livet vi kallar liv. När börjar det? När man har ett slutbetyg? Jag tror att jag tror det.
Red eyes
Då och då gör man val som känns tunga, men som man gör för man tänker att det blir bäst så. Men det kan ändå inte hjälpas att man ibland ser tillbaka och ler med tårar i ögonen för att man saknar det man valt bort.
För saknar gör jag. Jag försöker att bara minnas det fina, det som var bra med oss, så att jag kan se tillbaka och skratta.
Känslan som infinner sig när man som vänner 'gör slut' med varandra är liknande den känslan som man får när man gör slut med sin pojkvän. Det är tungt och ledsamt och flera månader efteråt kan man helt plötsligt känna att man skulle behövt just den personen.
Jag läste din blogg ikväll och som du säger så tror jag också att mycket har gått förlorat mellan oss av det som vi skulle kunnat ha om inte allt hade blivit så fel.
Men jag kommer ju alltid att ha minnena.
För saknar gör jag. Jag försöker att bara minnas det fina, det som var bra med oss, så att jag kan se tillbaka och skratta.
Känslan som infinner sig när man som vänner 'gör slut' med varandra är liknande den känslan som man får när man gör slut med sin pojkvän. Det är tungt och ledsamt och flera månader efteråt kan man helt plötsligt känna att man skulle behövt just den personen.
Jag läste din blogg ikväll och som du säger så tror jag också att mycket har gått förlorat mellan oss av det som vi skulle kunnat ha om inte allt hade blivit så fel.
Men jag kommer ju alltid att ha minnena.
Sommarsummering 2010
Jag deltog inte årets Pis n' öl festival men lika glad för det är jag. Kanske nästa sommar.
Jag låg på Fannys veranda och tittade upp i vinbärsbladen. Pratade pojkar pengar och framtid som vanligt och som vanligt hur fint som helst.
Jag och D har ätit ute ett par gånger.
Jag har träffat mina bästa finsaste vänner
Fäny
Mähria
CaMiLla!
Och sommarens kanske största händelse: Monika och Ervin fick en Albin och han var sötast av alla
<3
Daniel är också lite söt i sina kaninöron.
Sen åt vi sushi. Eller jag åt, Daniel sa att det var äckligt.
I början var vi i Furuvik och härjade
..och vi rakade Daniel huvud. Halvvägs såg han....inte så frisk ut.
Två hjärtan
Mycket grillning blev det
Midsommar
Badabadabadabadabada
Dammsjön
Novas fina näsa och tassar
Pappa odlade potatis i kruka
Det blev en hel del Sopranos under sena sommarkvällar
Jag har varit omringad av en massa söta djur
OCH MINDRE SÖTA äckliga små djur...
Och sist men inte minst åkte vi än en gång till älskade älskade Visby och medeltidsveckan
Vadå vit hals?
Ignorera min lugg och Daniels dräggelbubblor....suck
Vi sa ett tårfyllt adjö till gycklargruppen Jauvet
Nu är det bara att börja ladda inför nästa vecka 32
Jahapp det var väl allt. NOT. Men en liten del iallafall som jag tyckte det var kul att dela med er.
I morgon är det måndag och första dagen för mig att påbörja min struggle för att få ett slutbetyg. Jippi! Jaja livet är långt så jag borde överleva ett år på komvux för att kunna bli lite mer fri i mina valmöjligheter. Men vi får se hur det går.
Nu är det läggdags såååååååååååååååååååååå gonatt!
NU DRAR VI!
HÄ HÄ
(jag har inte läst Twilight. Kanske därför det är så kul?!)
