Jag blev tvunge att kliva ur duschen för nu är klockan efter 22 och då ska det vara tyst! TYST sa jag.

Så nu sitter jag här, än en gång. Jose González sjunger för mina öron. Börjar kännas rätt så musigt ändå, att uppdatera min lilla dagbok så här innan jag nannar. Jag känner mig tillfreds med livet så att säga. Ska inte hålla på å vara så dryg i kväll. All denna antistress beror antagligen på att jag nyligen tjockade i mig B&Js Half baked och sitter nu i sockerkoma. But still.

En annan bidragande faktor till mitt kolugn kan vara att jag har gjort i ordning lunchlåda till lilla skolan i morgon. Igår kväll orkade jag inte och i morse var det inte ens på TAL om att göra en låda så när klockan blev 12 var jag ett monster. Ett hungrigt, skrikande, gråtande, klösande kakmonster. Fast bara på insidan. Utsidan ringde lugnt och sansat pojkvännen och bad om hämtning. GU va jag svamlar.
Det är koman.


ANYWHO.

Här är en bild jag tog på mig och mitt äpple som jag inhandlade idag med Monika:




Puss på er sötnosar