Eftersom mitt decemberprojekt ballade ur helt så tänkte jag att jag bara skriver om det som jag tycker låter mest intressant, av titlarna som var kvar alltså. Och om ni inte minns vad jag pratar om så orkar jag inte förklara.



Min tro
Jag tror inte på gud, det har jag aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Religion kan göra mig barnsligt förbannad men jag har förstått att många (många) människor behöver en tro. Jag försöker att tro på mig själv istället för att förlita mig på en påhittad kraft. Samtidigt är jag medveten om att religiösa människor oftast mår bättre och är lyckligare än oss andra, icketroende. Ignorance is bliss. Fast jag föredrar faktiskt att veta att jag är stark nog att klara det mesta själv, jag behöver inte en gud att lägga allt ansvar på.

Mina syskon
Min syskonhistoria är sorglig. 3 av mina 6 syskon har på olika sätt mist livet under en relativt kort tid. Jag har bara halvsyskon och Anders, Therese och Magnus var alla pappas barn. Jag vet inte riktigt mer vad jag ska skriva om ämnet. Jag är en sladdis av rang då alla mina syskon är mycket äldre än jag vilket gör att jag inte känner dom så väl som jag skulle vilja. Den jag har bäst kontakt med är min bror på mammas sida, Jan, som för ett par år sedan fick en liten dotter. Hon är solskenet. Jag har alltid önskat mig ett jämnårigt syskon för det verkar så fint. Men jag har ju en bästa vän istället.
Jag älskar mina syskon.

Mina drömmar
Jag antar att dom menar mina drömmar som jag har om livet och inte dom jag har om nätterna. Är drömmar samma sak som mål? Eller kan man drömma sig sanslös och inte känna pressen över att man måste förverkliga dom? Okej, en dröm som jag har (som förhoppningsvis utvecklas till mål framöver) är att få resa över hela världen. Jag drömmer om att få åka till Tanzania, Island, New York, Egypten, Kenya, Polen, Kina och Japan med mera MED MERA. Målet med mitt liv är att resa och min dröm är att en dag ha råd att finansiera alla dessa resor..
En annan liten dröm är att lära mig en del spännande språk, som typ jiddish. Det skulle vara coolt. I mars börjar jag läsa latin vilket ska bli spännande. Hur bra det går får vi se men då har jag iallafall provat. En ytterst naiv dröm som jag har (och alltid har haft) är att kunna försörja mig på att måla men det kan jag nästan garantera förblir en dröm.

Mitt favoritminne
Uj va svårt. Jag har så himla många och glad är jag för det. Jag har ett minne som är en kompott av en massa minnen fast från samma tid. När jag var liten hade vi en sommarstuga som vi alltid åkte till när det var varmt och fint. Det fanns en lekstuga och hängmatta och mamma ställde radion i fönstret och låten "Sommar sommar sommar" spelades ofta. Jag, mamma och mormor gick längs ett nedlagt järnvägsspår och plockade enorma skruvar. Pappa byggde en grill och när jag föddes planterade han en gran på gården. Jag tyckte det var så spännande att den granen var lika gammal som jag. Eller är, om den fortfarande står kvar. Det är ett jävla fint minne, ett av mina favoriter.

Det här upprör mig
Det första som dyker upp i mitt huvud är intolerans. Det finns inget som upprör mig mer än när människor tar åt sig makten att bestämma vad som är tillåtet och inte för andra människor. Då handlar det främst om sexualitet eller vad du har för rättigheter beroende på din hudfärg. Rättvisa och jämlikhet är det viktigste av allt. Att folk hatar varandra för att man är olika är, enligt mig, helt sjukt. Rasism, nazism, inskränkthet, antifeminism, homofobi och rädsla för det som är "annorlunda" gör mig förbannad.

Det här får mig att må bättre
Mina vänner, Daniel, musik.

Det här får mig att gråta
När jag ser äkta kärlek mellan människor, när människor bryr sig om varandra, då gråter jag. Krig, förföljelse och allmänt hat mellan människor får mig att tappa allt hopp och utan hopp känner jag mig hopplös och då kan jag gråta en skvätt.

Mina rädslor
Att jag ska misslyckas med mitt liv. Att jag bor kvar i Borlänge tills jag dör. Att jag inte gör mina föräldrar stolta. Att jag slösar bort min tid. Att jag aldrig ska känna mig nöjd med mig själv. Att jag missar viktiga och roliga händelser för att jag är för feg och lat. Att jag tappar bort mig själv. Att jag ger upp.

Min favoritplats
När jag var yngre, typ 15, så minns jag att jag hade en favoritplats och den var hemma hos mamma, framför bokhyllan, intill stereon på en kudde. Jag satt så många gånger och en av gångerna kom jag på mig själv med att tänka: Det här är fan min favoritplats. Så jag antar att den var det då. Nu kanske min favoritplats är Visby vecka 32 - vid havet, botaniska trädgården, Bistra Haren, gränderna, ringmuren, Nordergravar..

Det här saknar jag
Undrar om dom menar: Det här har jag haft, och nu saknar. Eller menar dom: Det här har jag aldrig haft men saknar ändå. Kan man sakna något som man aldrig haft? Äh. Jag kan sakna när jag och Fanny var mindre och jämt var med varandra och hittade på en massa roligt. Innan livet blev jävligt avancerat. Så det kanske är det som jag saknar mest egentligen? Mindre komplexitet. Fast jag saknar de "yngre dagarna" också men antagligen mest för att man inte visste så mycket då. Jag saknar min kreativitet och jag saknar att vara nykär (fast det är väldigt mysigt att vara tryggt förälskad också). Jag saknar en bra dygnsrytm och en balanserad kost.



Jaha. Det var dom ämnena som jag tyckte var roliga. Dom andra var typ: Det här har jag i min handväska, det här hade jag på mig idag och det här åt jag. Kul! Nej inte så värst. Det kanske inte var så himla kul att läsa om det här heller men det var intressant att skriva om i alla fall.

Nu när jag äntligen har fått det här inlägget ur vägen så kan jag börja skriva "som vanligt" igen. Har samlat en del på hjärnhyllan.