Kvällens ämne är alltså min mamma och pappa.

Min pappa: Göran. Född 1936, vilket betyder att han är 74 år. Svart hår och gula ögon. Kanske var de gröna som mina en gång i tiden. Har haft ett eget företag hela vuxna livet fram tills jag föddes -86, då slog han sig till ro för att mysa med mig - sin 50-års present. Har rest över hela världen, både ensam och med vänner. Tycker om att laga mat och åka motorcykel. Min pappa har 5 barn med frugan han hade innan mamma och så har han mig, som kom på efterkälken som nummer 6.

Min pappa är min förebild. Han är den modigaste jag känner, helt orädd är han. Ärlig och stark och full av historier om saker han varit med om. Han har verkligen tagit för sig av livet och på grund av det har han haft många äventyr. Han har drabbats av fruktansvärda sorger men han har tagit sig igenom dom och är fortfarande lika tuff. Verkar som om han alltid har varit medveten om att livet kan kasta vad som helst efter en, både gott och ont, och sedan gjort det bästa han kunnat av det.

Min pappa säger: Ångra aldrig något du gjort eller inte gjort. Ånger är det största slöseriet med din värdefulla tid och det har han ju alldeles rätt i.




Min lilla mamma heter Guggli. Nej det gör hon inte, hon heter Gullvi men vi kallar henne Guggli ibland. Hon är 62 har jag för mig men hon ser väldigt ung ut. Välbevarad, så att säga. Hon skiljde sig från min pappa -94 och bor sen dess i en väldigt välorganiserad lägenhet inte långt från mig.

Min mamma är väldigt lik min pappa i många avseenden. Hon har också gjort det bästa av vad som har kommit i hennes väg men jag tror det har påverkat henne mer, än vad det har påverkat min pappa.
Min mamma är hård. Hon kan tyckas vara oförstående och dömande men det beror lite på vilket humör hon är på.

Alltid, under det hårda, är hon väldigt givmild, hjälpsam och kärleksfull. Hon älskar musik och är väldigt kreativ. Jag tror jag har fått allt mitt "konstnärliga" hittepå från henne.

Sen min mamma var 14 år, kanske ännu yngre, har hon fått klara sig på egen hand (min mormor har aldrig varit den mamman man tycker att hon borde ha varit). När min morfar åkte till Liberia för att jobba med gruvor så följde mamma med. Hon har många spännande historier därifrån trots att hon bara bodde där i 2 år.

Min mamma är väldigt självständig. Det finns inte mycket till övers för svaghet och "klängighet" i hennes liv och jag tror det beror på att hon alltid varit tvungen att ta hand om sig själv. Ibland gör det att hon har svårt att förstå att inte alla människor är lika starka som hon och det kan ställa till det rejält mellan oss. Men min mamma är bäst och jag behöver den sortens styrka hon har - ta ingen skit-styrkan. Även om hon inte alltid förstår mig så lyssnar hon i alla fall på vad jag har att säga.

Jag har inte haft en toppen uppväxt men vem har det? Mina föräldrar har alltid gjort sitt bästa och då är jag nöjd. Människor klantar till det ibland, även föräldrar och nu när jag är äldre har jag mer förståelse för det än när jag växte upp. Det gäller att släppa det som inte var så bra och hålla fast vid det som gjorde min barndom till en fin en. 

Min mamma och pappa är dom bästa.