Det är meningen att jag ska skriva om sånt som jag enligt mig inte bör säga annat än under alkoholpåverkan.
Jag vill verkligen skriva om sånt som berör mig och gör mig glad och förbannad, kåt och lycklig.
Jag ska vara öppen och svära mycket. Det är inte helt otroligt om ni när ni läser undrar om jag är sjuk i huvudet, jag kommer att skriva om allt jag har mellan öronen och jag ska försöka att göra det utan att få det att låta så jäkla pretentiöst. Det kommer INTE att vara så lätt alla gånger.

Folk kommer bli sura glada skratta och skämmas. I know I will. Det här låter som en varning eller VE OCH FASA en ursäkt! En ursäkt för att även jag har startat en blogg. Herregud jag och 2291 andra idag. Det är lite avtändande att veta hur många det är som dagligen fluktar med sitt innersta och det har länge varit en anledning till att inte börja blogga MEN VA FAN jag känner ett lika stort behov som alla andra människor på den här planeten att få ur mig mitt 'se mig hör mig'-snack. Kalla det självbekräftelse eller vad ni vill.

Vi är så fruktansvärt många som trängs om att få yttra sin åsikt och genom en blogg kan man iallafall låtsas som om folk bryr sig om vad man säger.
Skönt att ha en plats där man faktiskt får säga vad man vill, även om ingen lyssnar.

Jag kan säga att jag skiter i hur många som läser min blogg (fast det vet ju alla att jag, eller vem som helst som har en blogg, inte alls gör). Jag har märkt att jag har en del att säga och vill folk läsa så gör dom det men jag har full förståelse för om ni inte orkar bry er för 95% av inläggen kommer antagligen vara booring (bra reklam).

Jag vet att den här bloggen kommer att leda till en HEL del ångest (främst för min egen del då) - "Åh varför skrev jag så!?" "Det där kan jag inte stå för längre" "Fan vilken tönt jag är.."
Jag kommer att läsa igenom de flesta av mina inlägg minst 20 gånger innan jag publicerar dom.
Som om det spelade någon roll.

Jag vet egentligen inte varför jag gör en så jäkla stor sak av det här med att blogga men det är så TYPISKT mig. Att överanalysera allt är liksom min grej.

Fast det här inlägget, mitt allra första någonsin, är varken en varning, ursäkt eller förklaring till varför jag vill blogga. Jag kände bara idag när jag stod och diskade hur förbannat sugen jag var på att göra en blogg.

Så här sitter jag nu - 3 glas vin senare och snackar skit.