Så säger jag till våra badrumsgubbar. Dom har ränt in och ut ur våran lägenhet hela dagen och skruvat av å på vattnet, bilat ihjäl golvet, skruvat rör och svurit. Jag längtar tills det är klart, det kommer bli så fint!

Annars då? Jorå. Har inte gjort nånting av det som jag skulle göra idag, skolmässigt.
Jag kan inte diska för det finns inget varmvatten och inte städa sovrummet för det har dom blockerat. Oj stackars Ryoko, hon har varit där inne hela dagen. Måste gå och släppa ut henne snart så hon får kissa å äta.

I morse när Daniel åkt till jobbet låg jag kvar i sängen och funderade en stund (till ljudet av borrningen) och kom fram till         inte så mycket, nu när jag tänker efter. Eller? Jag tror att det bästa just nu skulle vara om jag kunde skaffa mig ett jobb. Sinnessvag eller inte - vad det än må vara - så är pressen för stor. Jag vill inte ha hjärtklappning och ont i magen. Men man kanske måste ha det, nu när man är vuxen? Man kanske inte får välja?

När jag tänker på allt jag skulle ha gjort och allt som jag måste göra så slutar jag andas. Tryck på bröstet och strålningar överallt, ångest och misslyckande! Men det känns liksom nästan dumt att sitta å säga så. Att erkänna att man inte orkar med. Jag som är benhård och går på som en ångvält och säger att livet ÄR hårt, det är ingen jävla dans på rosor. Vill man ha något så måste man jobba för det. Vad hade du väntat dig? Och så är det ju också. Men till vilket pris som helst?

Jag säger så till mig själv flera gånger om dagen. Kom igen nu, det är ju bara att göra det. En sak i taget så är det klart sen. Å så svarar den andra sidan: Ja men jag hinner inte, jag kan inte, jag orkar inte. Jag måste få vila lite nu.

Va svag du är.

(Men man får inte visa sig svag idag. Det är de svaga som ryker först. Naturligt urval).

Jag som sa att jag aldrig skulle bli en sån som skyllde på att jag inte orkade. Men det var innan jag visste hur tufft det var, och hur mycket det blev. Jag kan inte låta bli att tänka på alla dom som pluggar "på riktigt". Att ni inte krackelerar? Men man ska inte jämföra sig så jäla mycket.

Gu va jag känner att jag klankar ner mycket på mig själv. Jag tycker att jag är bra på saker också. Jag måste göra en boost-lista. Linnéa, du är bra på:
- att sjunga
- att rita och måla (ibland)
- att vara kär
- att göra mat
- att vara knäpp
- att ha fantasi
- att bära många saker samtidigt
- att klappa kattungar och sen gnugga mig i ögonen tills jag blir blind

Tyvärr så är ju detta inte en speciellt bra MERITlista för dagens situation. Men skitsamma.

Tänk om..tänk om jag fick börja på Dramaten som sminkör eller om jag fick sy skådesspelarnas kostymer. Vad glad jag skulle bli då. Eller om jag kunde göra en Edith Piaf, fast lite mindre tragiskt. Eller om jag finge vakna upp som tjugoåring 1960? Nähe, inte det.

Ja men nej då är det väl bara att ta tag i sitt liv då! Jag börjar med mina sänglådor, så får vi se var vi hamnar.


Laterz!