Ja herregu vad bra det där med blogg gick hörrni. Vi kan säga att jag tog en jättelång bloggpaus. Jag behövde det. Vem vet om det blir en jättelång bloggpaus efter det här inlägget också, det visar sig. Kände för att skriva av mig lite men som vanligt så har jag en massa trams som jag skulle kunna skriva om men inget som passar för tillfället. Suck.

Fast jo. Det finns en grej som jag har tänkt på några år och det är hur brutalt fel decennium jag lever i. Det gör ont i mig när jag tänker på det faktiskt. Hur kunde det bli så fel?

Vilket decennium skulle du vilja leva i då? undrar ni kanske nu. Och vad är det för jävla fel på det nuvarande? kanske ni också vill veta.

Jo ni förstår, det beror lite på vilket humör jag är på för stunden, och vilken musik jag lyssnar på, helt enkelt. Det är mest det som avgör. Musiken är det som gör det så uppenbart och smärtsamt tydligt att jag antagligen skulle må bättre en sisådär 40 år tillbaka i tin (men det vet jag ju inte och kan därför ha helt fel). Jag förtår mycket väl att jag antagligen har en något romantiserad bild av det hela men det kan inte hjälpas. Och det låter ju dessutom lite rukat att en låt kan få mig att avsky 2000-talet överlag men så är det. I alla fall vissa dagar och kvällar, som ikväll. När jag lyssnar på musik "från förr" så får det mig att längta efter något annat än det som bjuds idag. Och då menar jag inte bara musikmässigt såklart.

Förr fanns det krig och hemskheter, precis som nu. Skillnaden tror jag är att förut fanns det kärlek och gemenskap också. Nu finns det krig. Kärlek och omtanke har bytts ut till ironi och cynism. Förr brydde man sig om varandra och världen. Nu snurrar alla runt sin egen axel, om man ska hårdra det.
Det verkar som att ju fler människor vi blir på den här planeten desto ensammare blir vi.

Jag orkar liksom inte med allt idag. Alla mobiler och datorer och jävla facebook. JA MEN SLUTA MED DET DÅ kan man ju tycka men som ni säkert redan vet, så är det ingenting man bara "slutar med" hur som helst. Man är fast i nätet just för att alla andra också sitter där, som feta flugor. Skulle jag lägga ner allt och endast använda mig av en enkel telefon skulle jag hamna utanför. Och jag är så hjärntvättad.. Hur skulle jag klara mig utan internet? Söka jobb? Nyheter? Blogga? (haha) Uppdatera mig om allt som händer runtom? Och inte minst: hålla kontakten med mina vänner?


Sen så är det ju SJÄLVKLART så att jag inte dömer nån som väljer att leva livet framför en skärm (eller?) för jag vet ju själv hur förbaskat svårt det är att slita sig härifrån.. Äh de flesta har antagligen hittat nån slags balans.

Jag vet egentligen inte vad min poäng med hela det här inlägget skulle vara? Måste det finnas en poäng? Musiken förr var (jag vill inte säga äkta för det låter så jävla töntigt) så sjukt mycket bättre och hade riktiga budskap men det handlar inte om det egentligen (eller gör det det?) Åh I don't even know anymore..

SAMMANFATTNING:
Jag tror att det var bättre förr för att folk var hyggligare på många sätt, musik var musik och det fanns mer möjligheter för en som jag. Och du. Det var inte så jävla svårt att leva kanske? Fast på många sätt var det nog det. Hur ska jag ha det? Jag kan säga såhär: Jag skulle lätt kunna byta dagens svårigheter mot 70-talets för jag tror inte att det på något sätt var lika hårt då som det är nu.


Vette tussan om jag har förmedlat det jag ville få fram men nu säger jag i vilket fall som helst punkt.










(Vad ska det bli av mig? Vad ska det bli av oss?)


Godnatt från flummet